Sitter här med tända ljus på bordet och tjocktröjan på. Det som saknas är yllesockorna. Helt klart småkyligt. Både inomhus och utomhus.
Börjar redan känna mig småskruttig och då är vi inte ens inne i oktober. Har ett knä som krånglar och som hindrar mig från att träna. Tror minsann att det gör mig lite gnällig. Jag behöver röra på mig för att må bra.
Såja. Då har jag fått gnälla av mig lite. Alltid skönt. Någon höstmänniska är jag, som jag redan talat om ett antal gånger, absolut inte. Synd. För den är här nu. På riktigt och förmodligen för att stanna.
Bra böcker, tända ljus, varmt te och en mysig familj heter botemedlet. Ska försöka njuta en stund nu innan det är dags att möta John Blund.
Snart drar volleybollsäsongen igång igen och det har jag längtat efter. Hoppas bara att kroppen vill vara hel. Så gammal är jag väl ändå inte?
Kram på er i mörkret!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar