Hur kan man bli så trött...

...efter att bara ha jobbat några veckor av höstterminen. Det är fortfarande varmt och hyfsat soligt ute. Det mesta i livet flyter på. Ändå känner jag mig helt slut när jag kommer hem från jobbet. Är jag ovanligt klen, eller är det så här de allra flesta känner det.

När man betraktar äldre generationer verkar de aldrig vara trötta. De verkar ha energi i överflöd och både hinner och orkar med hur mycket som helst.

Nu bär det snart av på resa för min del. Några dagar i London ska nog göra susen. Sedan kommer jag hem piggare en någonsin.

Vi säger så!

Kram

Working nine to five

Multitaskar och gör lite av varje precis samtidigt. En hel planeringsdag är vardagslyx.

Puss och kram!

Ångest eller inte ångest, det är frågan

Jag vet att jag inte på något sätt är unik. Det är långt ifrån bara jag som börjar jobba den här veckan efter att ha varit ledig flera veckor. Jag försöker intala mig själv att det inte är så farligt, att det ska bli skönt att komma igång och jobba igen. Samtidigt märker jag att tålamodet inte är det bästa, att jag är lite småvresig i dag. Redan stressad?

Får dra ut i löparspåret och försöka bota all ångest som tänker anfalla mig. För det finns inte något dåligt väder när det gäller löpning. Jätteskönt att springa i ösregn. Elller...?
Ni märker att jag försöker intala mig både det ena och det andra i dag och att jag lyckas sådär.

I kväll blir det i alla fall mysbio med sonen, en bra avslutning på ledigheten.

Kram alla!

När hösten omfamnar oss som värst ska jag försöka minnas den fantastiska veckan i Grekland.

Sista semesterveckan

Varför går tiden så fort? Vi är redan en bit in i augusti och det är snart dags att återgå till jobb och rutiner. Skönt, tycker en del. Lite ångestframkallande, tycker jag. Då menar jag inte att själva jobbet är ångestframkallande, inte alls. Jag trivs utmärkt med mitt jobb, med mina kollegor och mina elever. Det som gör att det känns lite oroligt är att behöva ställa klockan för att stiga upp samma tid varje morgon, att få iväg barnen till skolan, att inte glömma idrottskläder eller utflyktsmatsäckar. Sommar och ledighet innebär för mig att släppa kontrollen. Att tillåta mig själv att vara riktigt slö. Att inte ha några särskilda rutiner. Att göra det som faller mig in. Det är just de sakerna som är lite jobbiga att släppa taget om.

Alla årstider har sin tjusning säger vissa. Visst är det så. Sensommaren, eller om vi ska kalla den tidig höst, kan vara ganska mysig. Nytt höstmode har kommit in i butikerna och höstkatalogerna trillar in en efter en. Man börjar tända ljus. Men ganska snart är det mörkt och ganska dystert. Och så är det under en lång period.

Jag skulle helt klart föredra att det var höst och vinter i max fyra månader och att det var vår och sommar i resterande åtta månader. Lite lagom för att man ska kunna åka skidor och gå med knarrande skor i snön. Men sen vill jag ha sol. Sol betyder energi och energi behöver vi nordbor.

Nåväl. Ska försöka ta hand om den sista semesterveckan på bästa sätt. Vårda den ömt. Vårda min älskade familj som kommer tillbaka i morgon efter en vecka i Norrland. Som jag har saknat dem.

Kram på er alla!