Varför går tiden så fort? Vi är redan en bit in i augusti och det är snart dags att återgå till jobb och rutiner. Skönt, tycker en del. Lite ångestframkallande, tycker jag. Då menar jag inte att själva jobbet är ångestframkallande, inte alls. Jag trivs utmärkt med mitt jobb, med mina kollegor och mina elever. Det som gör att det känns lite oroligt är att behöva ställa klockan för att stiga upp samma tid varje morgon, att få iväg barnen till skolan, att inte glömma idrottskläder eller utflyktsmatsäckar. Sommar och ledighet innebär för mig att släppa kontrollen. Att tillåta mig själv att vara riktigt slö. Att inte ha några särskilda rutiner. Att göra det som faller mig in. Det är just de sakerna som är lite jobbiga att släppa taget om.
Alla årstider har sin tjusning säger vissa. Visst är det så. Sensommaren, eller om vi ska kalla den tidig höst, kan vara ganska mysig. Nytt höstmode har kommit in i butikerna och höstkatalogerna trillar in en efter en. Man börjar tända ljus. Men ganska snart är det mörkt och ganska dystert. Och så är det under en lång period.
Jag skulle helt klart föredra att det var höst och vinter i max fyra månader och att det var vår och sommar i resterande åtta månader. Lite lagom för att man ska kunna åka skidor och gå med knarrande skor i snön. Men sen vill jag ha sol. Sol betyder energi och energi behöver vi nordbor.
Nåväl. Ska försöka ta hand om den sista semesterveckan på bästa sätt. Vårda den ömt. Vårda min älskade familj som kommer tillbaka i morgon efter en vecka i Norrland. Som jag har saknat dem.
Kram på er alla!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar