Barnen har sommarlov. Det innebär annorlunda arbetsdagar. Konferensdagar i mångt och mycket. Vända in och ut på sig och utvärdera läsårets insatser. Vad har vi gjort bra och vad kan vi göra bättre? Nedtrappningen har börjat så sakteliga.
Att barnen har sommarlov gör att man inte behöver packa gympakläder, utflyktsmatsäck och komma ihåg läxor och papper som ska lämnas in. Det är inte helt enkelt att vara förälder heller. Därför behöver vi den här ledigheten.
Att hålla sig vaken längre än till nio på kvällarna. Att inte behöva ha strumpor på fötterna. Småsaker som jag värdesätter otroligt mycket. För att inte tala om all tid jag får spendera med familjen, kärleken i mitt liv. Busungarna och sambon.
Det enda som skrämmer mig är tanken på att tiden går så rasande fort. Just nu vill jag bara skrika PAUS och så vill jag att det ska vara så här ljust och grönskande for ever and ever. Kan någon fixa det? Snälla. Pretty, pretty please.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar