Time for barbecue

I dag har det hänt saker i Sverige. Solen har skinit och termometern har visat flera plusgrader. Trots en lite kylig vind så har det känts ganska härligt. Framför allt i lä. Människor har tinat fram och börjat le. Det luktar grillat överallt. Tomterna är helt snöfria och det enda som påminner oss om vintern är en del pulkor som inte har blivit undanställda. Folk dricker rosévin. Barn hoppar på sina studsmattor. Kort och gott kan man säga att vintern är över för den här gången. Ta i trä och så vidare. För inte kan det väl komma mer snö nu? Vi är i slutet av april. Borde kunna känna oss säkra nu.

Har haft en intressant vecka. I torsdags fick jag lyssna på en man som heter Benny Grunewald. Han berättade om förintelsen. Han var där. Han vittnade om hur det verkligen var. Han tyckte inte alls synd om sig själv. Han hade bestämt sig för att överleva för att kunna vittna om allt som hände. Han var van vid att frysa och att inte ha så mycket mat att äta. Detta var faktorer som troligen bidrog till att han var en av dem som klarade sig. I dag är Benny 85 år och hyfsat pigg. Han är en av fem som fortfarande orkar åka runt och berätta om förintelsen. Det jag fick vara med om var något unikt. För det är jag tacksam.

Nu ska jag måla naglarna. Ett steg i uppladdningen inför Justin Bieber-konserten på måndag. För då bär det av till Globen. I will never say never....

Kram